Jag är väldigt väldigt sällan sjuk.
Men när bacillerna en gång bestämmer sig för att sätta bo i mig, är det högtid, helg eller helt satans varmt där ute. Tack.
Snart är det redan augusti, allt ha gått i ett huj. Jag har 14 arbetsdagar kvar och en Spanien resa med flickorna att se framemot! Jag mår helt sjukligt bra, även om jag hamnat helt ofrivilligt i ett triangeldrama och en mås kakkat på mig. On niin helppoo olla onnellinen!
Jag lovade ju också ett bloppis & bad er hålla ögonen öppna. Ok, för det första ska jag hålla ögonen öppna för en kamera..
Håll era ögon öppna, jag tror bestämt jag ska vika ut mina kläder här i hopp om att de finner en ny stolt ägare. Genast jag hittar en kamera, ska jag ladda upp bilder.
Jag lovar er kläder och skor.
Stay put.
Finns det intresserade?
Befinner mig i soliga Åbo. Jag har krapula och har redan hunnit köpa ett par skor och frukost. Aabu e en riktigt fin stad. Lika fin som stämningen i Ruissalo igår.
Igår kväll befann jag mig plötsligt på Fontana med 3 gentlemän. Vi höjde våra drinkar, skålade och lovade varann att ikväll får vi vara svin. En ordentlig nollning med andra ord.
En ung herreman, som kallades 203, kom fram och presenterade sig. Han var lång (därav hans smeknamn), alltså väldigt lång. Det var en kille med självförtroendet på plats, snäppet över gränsen, vilket är väldigt avtändande. Han frågade om hans hår var bra, min respons var "Du har lågt hårfäste. Enligt undersökningar är folk med lågt hårfäste dumma". Stolpskott, Annika. Får man faktiskt säga så?
Han var också ung och pratade armésiska, hajoo med det!
Kände mig 10 år äldre idag då jag satte mig i en Lexus och körde iväg till kontoret i grannbyn. På mig hade jag svarta, raka byxor och skjorta. Satt där i 4 timmar, tog emot några kunder och körde tillbaka till TK. Vaihtelu virkistää brukar de säga och det gjorde det verkligen!
Japp gott folk! Nu kan ni gladeligen traska till Amarillo, för ett under har skett. Jag vet inte om det är sommaren, en ny restaurangchef eller har de fått en miljon i bonus, men servicen på Amarillo är på ofattbar hög nivå. Testa!
Det är tragiskt att inse att hårddisken i skallen är full och den borde rensas alternativt tömmas. Ännu mera tragiskt är att hårddisken är så full att den självmant tiltar och spottar ut en hel del viktig information. Jag kommer inte längre ihåg användarkoden och lösenordet till internetbanken, inte heller att jag skriver blogg.
Men jag kommer ihåg texten till Baby got back! Tacka gudarna vet ja, för tänk om jag skulle glömma det!
Jag hade en prins nedanför mitt fönster inatt.
Han föreslog att sjunga en serenad, men fegade ur.
Då hade jag varit lycklig.
Jag hjälper gärna en vän i nöd, som en pelare att stöda mot. Ibland är det uppskattat, ibland inte. Men jag lever i tron, att det kommer tillbaka, när jag själv behöver hjälp.
Men var går gränsen? Finns det någon gräns? Kommer det tillbaka?
Jag vet inte, så jag frågar er!
| Bloggens visningar | 35753 |
| Skrivna blogginlägg | 288 |
| Skrivna kommentarer | 82 |